fredag, 20 juli, 2018

Att leva tillsammans
ensam

Att leva tillsammans

oktober 15, 2015 Publicerad av Kommentera

Tjugonde söndagen efter trefaldighet

 

Jag är uppväxt i en stor familj med tolv syskon. Förutom fyra stycken innebonde, ville ofta kompisar sova över. För våra kompisar var det extra roligt att ligga över hos oss eftersom det var som att vara på läger. Vi barn fick sova ”skafötters” för att få plats, vilket innebar att ligga och lukta på någons fotsvett hela natten. För mamma var det inga problem att ha några extra nattgäster, eftersom vi var så många ändå, för henne var det ingen skillnad. Gröten räckte till fler än hennes egna barn.

I och med att vi var så många har jag inget minne av att jag fått sitta i mammas eller pappas knä. Det är litet av en gnagande sorg i mitt innre, en sorts känsla av att inte ha varit sedd. Jag tror att det kan finnas ganska många runt om i våra bygder som kan känna igen sig i min beskrivning, att leva tillsammans men ändå inte riktigt bli sedd och bekräftad.

I helgen texter möter vi Rut, en moabitiska, som följer sin svärmor tillbaka till hennes hemland. Båda är änkor. Rut blir invandre och får känna på det svåra att försöka komma in i det samhälle som hennes svärmor en gång lämnade, och nu återvänt till.

I texten finns många anknytningspunkter till det som händer i Sverige i dag med den exeptionella invandringen. I berättelsen om Rut får vi en lektion om hur vi bör behandla varje människa som kommer till vårt land. Rut får genast jobb hos sin svärmors släkting och blir mycket väl omhändertagen av arbetskamraterna på sin arbetsplats. Hon får en god lön för sitt slit och dessutom gifter hon sig med chefen.

Mitt hjärta har rörts när jag sett hur många som vill hjälpa ”främlingen” att få ett så fint mottagande som möjligt. Men problemet är dessa många röster som ropar och propagerar för stängda gränser och stoppad invandring.

I vårt hem var det inget intagningsstopp för hur många som kunde sova över. Jo, det fanns ett naturligt stopp i hur många madrasser och täcken som var tillgängliga. Att leva tillsamans är söndagens rubrik, det ser jag som ytterst rellevant för oss i dag.

Det finns en sorg innom mig. En sorg som jag tror att jag delar med Gud. Han  sörjer över varje människa som möts av orden, ”du får inte plats här”,”vi vill inte ha dig här”. Det budskapet ekar kallt och är mycket långt från vad Gud hade tänkt om oss som ett kärleksfullt omhändertagande folk.

Gud längtar efter dig likväl som främlingen att du ska få sitta i hans knä. Det grekiska ordet för adopterad är ”knäsatt” har jag hört. Guds ordet säger att vi har blivit adopterade, vi har blivit arvtagare till det himmelska kungariket. Detta har skett genom Jesus lidande och död för oss alla. Genom tron på honom får vi dela den himmelska glädjen och tillsammans ska vi stå inför Guds tron och prisa hans son Jesus Kristus. Men redan nu får vi träna oss att leva tillsamans.

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman