måndag, 20 november, 2017

Bana väg för Herren
knack_02_550

Bana väg för Herren

december 9, 2016 Publicerad av Kommentera

Tredje söndagen i advent.

Vilken sorts knäck tycker du om? Seg eller hård? Jag för min del föredrar den hårda knäck typen med mycket nötter i. Nu är det snart jul igen, i butikerna har man för flera veckor sedan plockat fram jultomtar och adventsstjärnor. Restaurangerna har också de, i en lång tid, annonserat om sina julbord och kyrkorna lockar med många olika julkonserter. Hemma hos oss har vi redan fuskat med att ätit sillsallad, prinskorv, köttbullar och julskinka. Vi blev tvärsugna när ICA lockade med nykokt skinka. Så är det även när vi gör knäck, jag provsmakar gärna, en kanske två eller tre knäckar innan julen. Ja ska sanningen fram, så är det nog än fler, som slinker ner i Degermans mage. Ja, ja, ja, Jag erkänner, jag är en jultraditionsfuskare. Jag provsmakar innan det egentligen, enligt traditionen, skulle vara lovligt.

Jag tänker på detta med julbudskapet, att det kan vara som hård eller mjuk knäck. För somliga kan budskapet om fred på jorden, och frälsning till mänskligheten, vara som mjuk knäck. Det fastnar i tänderna och kletar fast i papperet och fingrarna. Det låter bra och ser bra ut, men i verkligheten är upplevelsen något annorlunda. Många hör om kärleken som Jesus bär hit till världen genom att han blev ett människobarn. De lyssnar till budskapet och vill ta emot det, men när de möter kyrkan så blir resultatet som en kletig knäck. Smaken var söt och god men sen, att få hjälp med att komma loss från papperet eller få loss knäcken från fingrarna det måste de fixa själva. Jag hoppas att du förstår allegorin, liknelsen, metaforen eller den symboliska i min berättelse. Alla bilder haltar det gör sannerligen den här också men, det finns så många runt om i vår stad och i våra byar som har fått smaka att Gud är god men sen har det inte fått någon fortsättning. Man har fastnat, i sin begynnande tro på Gud. Något hände på vägen som blev till hinder för ett fortsatt liv med Gud. Kanske var det människors ovisliga uttalanden, eller de sätt de blev bemötta på, av Kyrkans företrädare. Dessa uttalanden har blivit som en kletig massa i minnenas arkiv, till att bli nästan omöjlig att ta sig loss från. Här behövs samtal och själavård för att få komma loss.
I Gammaltestamentets läsning för denna söndag läser vi om hur profeten Jesaja ropar ut. ”Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över, att hennes skuld är sonad”.

När vi ser in i djupet av vad Julens budskap är, då ser vi Guds hjärtslag i hur han så älskade världen. Hans profet Johannes beredde vägen för honom, och ropade ut, att människorna skulle se Guds frälsning. Gud har stigit ner för att omfamna sin skapelse, där du som läser detta är en del av. Allt börjar med Närvaro. Du är inte glömd, du är sedd, han vet om det du kämpar med. Gud gör sig sårbar genom att överlåta sig som ett litet barn, till några tonårsföräldrar. Om du känner igen dig i bilden av seg knäck och hur svårt det är att bli fri det som en gång var. Då har jag ett glatt budskap till dig att det går att bli fri. Gud är närvarande hos dig i denna stund. Han vill visa att han har banat en ny väg för dig, att få bli fri. Den nya och levande vägen heter Jesus Kristus. Paulus skriver: ”Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.”
Där, hos den sårbare Guden, där kan vi få hjälp att komma loss från allt som sårat, bundit och snärjt oss.

En skön helg önskar jag dig, Gösta Degerman