måndag, 20 november, 2017

Den gode Herden
eldkorg

Den gode Herden

april 27, 2017 Publicerad av Kommentera

Tredje söndagen i påsktiden

Den här tiden på året bör man försöka öva sig i tålamod. Jag tänker på bilköerna upp till soptippen. Dessa köer kan verka ändlösa ibland när alla villaägare har varit ute och klippt sina häckar och träd. Släpvagnslass efter släpvagnslass köar för att få tippa av sitt trädgårdsavfall. Vissa har turen att bo på landet och kunna köra sitt lass av trä och grenar till någon majbrasa i närheten.

Solen har ju börjat göra sitt jobb med att väcka den frusna marken till liv och sätta fart på trädens sav rusning ut till den begynnande lövbildning som redan nu kan ses vid någon solvarm husvägg.

Vintern har släppt sitt grepp och vi är i den tiden då allting börjar spritta av liv. Jag har köpt en solstol till vår balkong, den har jag redan provat att ligga i. Det var en av de dagarna, då solen värmde lite extra, då tog jag mig tid till att lägga mig ner en stund, på vår soliga balkong. Solen värmde riktigt skönt, och längtan till sommaren blev allt starkare för mig. Där i solvärmen översköljdes jag av en sådan sommarlängtan att jag på en gång bestämde mig för att åka och dra av pressningen som täckt vår båt hela vintern. Några av mina barnbarn fick följa med och fika i aktersoffan, medan vårsolen gjorde sitt tappra försök att värma upp kajutan.

I helgens texter möter vi Jesus som går omkring i templets pelargångar. Det står att det är vinter, därav kan vi förstå, att han gick omkring för att hålla sig varm. Det var under en fest som kallades för tempelinvignings festen. Det var en fest som varade i åtta dagar, och många oljelampor brann under denna fest. Det var en sorts ljusfest, något liknande för oss under valborgsmäss, med alla vårbrasor.

I texten läste vi att det var vinter, ibland kan det vara så i våra liv att det känns som vinter. Vi kan känna oss frusna och kalla. Det är kanske som för Jesus, att det är fest runtomkring oss, men i vårt inre är det kallt, glädjen som vi möter hos andra, når inte in i oss själva. Det är som under valborgsmässofirandet då vi står i våra sommarkläder och fryser, mitt i det man glädjefyllt sjunger ”vintern rasat ut bland våra fjällar”.

Frugan berättade att under hennes uppväxt var det tradition att vid valborgsmässoafton skulle man ta på sig sommarkappan och sommarskorna. Hon minns hur hon ofta stod och frös vid dessa tillfällen. Då försökte hon och hennes kompisar ställa sig så nära brasan som möjligt för att ta del av de heta värmestrålarna från elden.

Hur har du det som läser denna krönika? Är det kallt och fruset i ditt liv? Behöver du komma närmare värmekällan?

Är det så, att du upplever det som om att du inte får något grepp över Jesus. Han går som fram och tillbaka, ibland kan han som lysa till, och du kan uppleva hans varma blick, och att hans ord ger dig tröst och värme. Men ibland så är det tvärtom, att han verkar gå bort ifrån dig, som om han vände dig ryggen, du känner dig sviken av både Gud och människor. Mitt i din upplevelse av besvikelse, av det kalla och mörka, kommer Jesus till dig och fattar din hand, han säger med all den värme som finns i herderösten, ”följ mig”. I vår text säger också Jesus att, ”ingen ska rycka dem ur min hand”. Vill du ha med Jesus att göra, då är detta ett ord, just till dig. Lärjungarna vid Emmaus vägen sa till varandra, ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss”!

Jesus vill sätta våra hjärtan i brand. Han vill bränna upp allt avskräde och istället tända den heliga elden av Gudsnärhet, Guds värmen och Guds ljuset i våra liv.

Jag önskar dig en trevlig valborgsmässoafton och ber dig att tänka på Guds värmande eld när du besöker någon vårbrasa i helgen.

Allt gott

Gösta Degerman