söndag, 19 november, 2017

Den kämpande tron
DL_54_lastbil

Den kämpande tron

februari 17, 2016 Publicerad av Kommentera

Andra söndagen i fastan

 

 

”Morfar bilar kan inte prata”. Det var mitt barnbarn Bertil 4 år som tillrättavisade mig. Jag satt i rummet intill och lekte med lillebror Tore och hans bilbanegarage. Jag låtsades som om att det gjorde ont för bilarna när de krockade med varandra. Varje gång jag ropade, ”Aj, Aj, Aj jag slog mig”, när bilarna krockade, kiknade nästan lille Tore av skratt. Därav denna tillrättavisning av storebror. ”Morfar bilar kan inte prata”.

Nej bilar kan ju inte prata, men ändå har utvecklingen inom bilindustrin kommit därhän att det nu är möjligt att framföra bilar utan att föraren behöver hålla i ratten. Likaså kan en röst vägleda dig via GPS om hur du ska köra. När du kommer till verkstaden tar bilmekanikern fram sin dator och kopplar upp bilen till den. Då kan bilens dator och verkstadens dator kommunicera med varandra. Med några enkla knapptryck kan mekanikern hitta felkoderna i bilen. Utifrån detta är det med en viss tvekan jag säger att bilar inte kan prata. De ger ifrån sig data på olika sätt.

I helgens texter möter vi Jesus på en middagsbjudning, där två av middagsgästerna kommunicerar utan ord. Den ene är en kvinna med moraliskt dåligt ryckte, hon har bjudit in sig själv och satt sig vid Jesu fötter. Den andre är middagsvärden som tittar på det som händer i hans hus, hans kroppsspråk och hans tankar är inte av det positiva slaget. Jesus hör det som inte sägs högt, han läser av kroppsspråket och tankarna hos middagsvärden, likväl hos kvinnan som gråter vid hans fötter.

Simon är en klanderfri renlevnadsman som tillhörde de fromma av alla fromma i Jerusalem, han hade inviterat Jesus till denna middag. Han visste att kvinnan som trängt sig in i hans hus hade livnärt sig på att hora. Hur kunde då Jesus acceptera att kvinnan fick sitta vid hans fötter? Simon var upprörd över det han såg, men han talade inte ut det i klartext. Kvinnan däremot hade mött Jesus tidigare och fått möta förlåtelse och nåd från honom. Hon som hade känt sig förkastad och full av skuld och skam hållit sig borta från församlingsgemenskapen på grund av skammen. Nu satt hon där i den frommes hus med en flaska olja och gråtande smörjde hon Jesu fötter och torkade dem med sitt hår.

Den fromme Simon behövde lära sig vad nåd och förlåtelse innebar. Han som var så perfekt och laglydig, han behövde undervisas om vad verklig nåd och befrielse kunde förändra och förvandla ett människohjärta. Han hade satt på felsökningsradarn och han tyckte att Jesus kunde förstå detta också. Om jag ska använda bilden av bilens databas, då tänker jag mig att Jesus är ständigt uppkopplad, han känner människans goda och dåliga sidor, han känner våra svagheter och starkheter. Han vet vad som är felet i mitt och ditt liv. Han förskjuter oss inte än hur många ”felkoder” vi har i våra liv.

Det jag ville säga i denna krönika är att även i tystnaden talar vi. Nej bilar kan inte prata men de ger ifrån sig koder, som kan tydas via en dator. Vi talar genom vårt kroppsspråks koder, mycket tydligare än genom våra ord, påstår vissa experter. Kvinnan i helgens texter gick emot alla koder av skam, skuld och etiketter för att få vara nära den Herre som så tydligt hälsade henne. ”Dina synder är dig förlåtna”.

En skön helg önskar jag dig.

Gösta Degerman