söndag, 19 november, 2017

Förlåtelse utan gräns
IMG_1278

Förlåtelse utan gräns

november 7, 2015 Publicerad av Kommentera

Tjugotredje söndagen efter trefaldighet

När jag skriver dessa andakter i Gratistidningen, gör jag ofta ett försök, att fånga den känsla jag fick, när jag mötte Jesus för första gången. Då överrumplades jag av en vissheten, att även jag, fick vara ett Guds Barn. Jag säger inte att alla ska tycka och känna likadant som jag, men jag önskar att alla skulle få uppleva det obeskrivbara, att få den erfarenheten, att all min och din synd är kastad i havets djup, att få vissheten att du och jag är förlåtna, älskade, kravlöst. Att jag sedan dess fått leva i Guds kärlek är en underbar erfarenhet. Tänk att få ha den vissheten att innan du och jag ens fanns till hade Gud en plan med hur han skulle rädda mig och dig till sin himmel.

I helgens gammaltestamentliga läsning möter vi Josef och hans bröder. Bröderna hade handlat illa mot honom genom att sälja honom till ett nomadfolk. Han kom senare att bli Faros närmaste man i Eygypten.  I texten möter bröderna honom igen och de är livrädda att han ska hämnas på dem. I stället säger han: ”Var inte rädda. Jag är inte Gud! Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott. Var inte rädda, jag skall sörja för er och era barn.”

Det står att Josef brister ut i högljudd gråt när bröderna ber honom om förlåtelse. Det är ganska lätt att sätta sig in i brödernas rädsla, för sin nu furstelige broder, men också deras glädje när de möts av förlåtelsen.

Jesus beskriver sin församling som en väntande brud som han längtar efter. Han gör allt för att vinna hennes kärlek. Han offrar sig själv, ger sitt eget liv för att rädda henne till livet. Evangeliet det handlar om en kärlek som är bortom det vi som människor kan greppa och förstå. Luther uttryckte sig som så att: ” Lagen är någorlunda känd men evangeliet det är en förborgad hemlighet”.

För mig blev det som ett vulkanutbrott av känslor, när jag mötte Jesus och hans totala förlåtelse och nåd. Jag kunde inte sluta att tala och sjunga om honom, som så hade överrumplat och övertagit mitt hjärta.

Min bön är att också du ska få möta denna kärlekens omfamning, som är en förlåtelse utan gräns.

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman