måndag, 20 november, 2017

Förlorad och återfunnen
DSC_0003

Förlorad och återfunnen

juni 9, 2016 Publicerad av Kommentera
Ibland tappas saker bort, små som stora.

Tredje söndagen efter trefaldighet

 

 

Jag har kommit i det åldersspannet där man har börjar söka. Jag letar efter mina nycklar, glasögon, mobilen och nu och då, måste jag ta mig en extra funderare om jag tagit morgonmedicinen. Det här med att glömma namn, det är extra pinsamt för mig, eftersom jag är präst och förväntas kunna människors namn. Åtminstone är det så jag tänker i min ofta felorienterade värld.

Jag måste kolla två gånger om kaffebryggaren är avslagen innan jag lämnar lägenheten osv. När jag är på stugan och ska snickra något måste jag stanna upp och fundera varför jag gick just hit för att mäta, eller hämta något. Jag ser hur jag sakta men säkert börja komma in i letar-åldern. Är det någon som känner igen sig i min beskrivning?

I söndagens texter ger Jesus liknelser om hur en kvinna har tappat bort ett silvermynt, om hur en fåraherde har tappat bort ett får och hur en pojke promenerar bort från sin pappa och sin familj efter det att han fått ut sitt arv. Jesus beskriver våndan hos dessa personer när de letar efter det förlorade och sen den stora glädjen, när det äntligen har hittat igen det de sökt.

För cirka 30 år sedan kom min fru med tårfylld ögon och rinnande mascara nerför sina kinder fram till mig, när jag stod utanför Hortlax kyrka. Hon tog tag i min arm och nästan skrek, ”Har du sett Stoffe”? Vår lille treåring hade smitit vid storasystrarnas skolavslutning. Han var som uppslukad av jorden. Många hjälpte till vid letandet och efter en stund hittade vi honom sittande längst uppe på läktaren. Han satt där, i godan ro, och dinglade med de små benen, helt ovetande om vilket kaos han skapat. När den ”förlorade sonen” äntligen fick krypa in i mammas famn kan ingen skådespelare i världen imitera mamma Anitas ansiktsuttryck av lättnad och kärlek.

När Jesus ger lärjungarna och de församlade människorna bilderna av det som är förlorat, men återfinns, är det bilden av hur Gud känner inför varje människa som vänder sig till honom. Han längtar efter sina vilsna barn, han väntar och längtar att de ska komma hem.

Tänk så stort! Gud älskar och längtar efter dig!

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman