lördag, 15 december, 2018

Frälsningen

Frälsningen

oktober 25, 2018 Publicerad av Kommentera

Tjugoandra söndagen efter trefaldighet

En Polishelikopter har cirkulerat över vårt bostadsområde nu under helgen. Poliser med sökhundar, hemvärnet och organisationen Missing People har deltagit en gemensam sökinsats efter en 45-årig kvinna. Jag tycker att det är mycket vackert gjort av alla de hundratals frivilliga som varit med i sökandet. Det tyder att på att det inte är ute med Sverige, utan det finns fortfarande empati och engagemang för medmänniskan.

Missing People Sweden är en ideell organisation som hjälper anhöriga och polis med att publicera efterlysningar och arrangera sökinsatser efter försvunna personer. Om du går in på deras hemsida kan du se att det finns en mängd olika människor runt om i Sverige som är försvunna. Jag blev riktigt illa berörd av det stora antalet personer som är borttappade. Missing Peoples hemsida är fyllda av namn och bilder på eftersökta människor.

Helgens texter tangerar detta ämne, att vara eftersökt. Temat är frälsningen = räddningen.
Jesus säger i en av texterna; ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.”

Du och jag är eftersökta av Gud. Han står ständigt och spanar, och väntar på att hans bortsprungna barn ska komma hem.
Våra barnbarn vill lite nu och då, komma och sova över hos mormor och morfar. I lördags kom kusinerna Ida och Elma på besök, under armen bar de på var sin favorit kudde. De hade bestämt sig för att vi alla skulle se på musikprogrammet, ”Så mycket bättre”. Barnbarnen förklarade för oss gamlingar att det är ett mycket intressant program att se och lyssna på. När mormor hämtade upp dem, då åkte de förbi och köpte lite lördagsgodis och fruktcoktail, allt för att det skulle bli en riktigt fin  mysstund i vår TVsoffa.                                                                                                                                          Där i programmet medverkade också manen med sammetsrösten, Christer Sjögren. Där och då väcktes tanken i mitt huvud om en av Sjögrens sånger,”Den stora dagen”, det är en sång som gripit tag i mig. Sången handlar om den ensamma mamman som ska fira sin födelsedag och väntar vid sin Blommiga gardin. Hon har dukat fram med det finaste porslinet, med kaffe och tårta. Hon väntar på att barnen ska komma hem till hennes födelsedag. Men alla barnen ringer och säger att de inte kan komma. Jag hör i Christer Sjögrens röst hur mammans sorgsenhet återspeglas. Har du inte hört sången, då tycker jag att du kan leta upp den på nätet, eller låna den på biblioteket.

I mitt tycke återger den sorgliga sången lite av hur Guds längtande hjärta är. Han väntar och längtar efter sina barn. ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn…”, jag hör i mitt inre Guds längtande röst att få omfamna sina bortavarande barn.
Gud gör som Missing People, han har sänt ut sina änglar och sin församling till att söka efter, och hjälpa de bortsprungna att hitta hem.
När jag skriver det här, då blir jag också påmind om en gammal sång av Lydia Lithell, där en strof lyder, ”Kom hem! Kom hem! Din Fader kallar dig, hans famn står öppen allt han dig förlåter. Han söker dig på syndens villostig. O kom i dag till fadershemmet åter.”

Det är inte polisen, hemvärnet, eller Missing People som ropar och söker, utan Gud den Helige, det är Han som väntar på dig och mig. Han vill ha dig och mig med, in i sin himmel, där behövs varken lördagsgodis eller någon favoritkudde. Där är allt färdigt med festkläder och ett dukat bord.

Inför denna helg, glöm inte bort att du är eftersökt och efterlängtad.

Allt gott

Gösta Degerman