måndag, 20 november, 2017

Friheten i Kristus
örn

Friheten i Kristus

augusti 30, 2017 Publicerad av Kommentera

Tolfte söndagen efter trefaldighet

För några år sedan blev jag och frugan bjudna till Kroatien av några goda vänner. Det var en underbar resa för oss båda med god mat och salta bad, i en fantastisk miljö. Där fick jag pröva något som jag aldrig förr hade gjort, nämligen segelflyga efter en båt.

Frugan såg hur jag längtansfullt följde segelflygarna med blicken när vi satt vid matbordet eller när vi solade vid stranden. Till slut sa hon, ”men pröva du också, jag betalar”. Det var som en kärleksbomb slog ner i mitt hjärta till hustrun att hon vågade släppa iväg mig på ett sådant äventyr. Efter sin hjärtinfarkt för några år sedan fick hon svårt med att släppa iväg mig på dylika strapatser eftersom hon var så rädd att det skulle hända mig något.

Jag skyndade mig till platsen där segelflyget startade och betalade in avgiften innan frugan skulle ångra sig. Sen bar det iväg, fastspänd med rejäla bälten och bindningar, när vinden tog tag i seglet och lyfte mig upp i från dragbåten. Om jag med ord skulle beskriva min känsla, är det ordet, frihet, som jag kände där, hundra meter upp i luften. En märklig tystnad infann sig, det enda jag hörde var vindens brus i seglet annars var det bara en enda stor njutning att som fåglarna segla högt över marken och se allt i från ovan.

Friheten i Kristus är rubriken för söndagens gudstjänster. I väckelsebygderna i Pite älvdal, Tårne älvdal, Boden och på många andra platser i Norrbotten har det funnits en rädsla för Gud, för straff och för helvetes dom. Många är det som levt ett förkrympt kristet liv på grund av rädslor för att göra fel, att drabbas av straff och dom. Rädda för att mista det man fått i sin tro har man stängt in sig i en tankebubbla om rätt och fel. I Piteåbygden kallades det för syndakatalogen.

Frugan styrdes av sina egna rädslor att det skulle hända mig något ont, men när hon släppte taget fick hon se att det inte behövde hända, det som hon i fantasin hade målat upp. Jag för min del kom ut i en underbar frihet högt där uppe i skyn.

Den kristna församlingen lever i Guds frihet som Jesus Kristus gett till den. Paulus skriver om att Galaterna hade mist sin frihet när de ställde upp regler för hur det Kristna livet skulle levas. ” Vilka dårar ni är Galater!…. skall det som för er började med Anden sluta med köttet”?
Det var Judaister som nästlat sig in hos dem och sagt att, det ska ni inte göra, det ska ni inte äta osv.
Paulus skriver också: ”Ni är ju kallade till frihet, bröder, Låt inte bara den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.”

När jag seglade där uppe i det blå sjöng jag för full hals med en bubblande kärlek till Gud. ”O store Gud när jag den värld beskådar”. Den känslan av frihet jag hade där uppe var nära inpå den känsla jag fick inom mig i den stunden för fyrtiofem år sedan när förstod att jag var förlåten i kraft av Jesu blod.

En skön helg önskar jag dig,

Gösta Degerman