söndag, 19 november, 2017

Gud- Fader, Son och Ande
treenig_opt

Gud- Fader, Son och Ande

juni 12, 2017 Publicerad av Kommentera

Heliga trefaldighets dag eller Missionsdagen.

Moffa leka mig med bilarna!”
Det var tvåårige barnbarnet Tore som gråtande ropade efter mig när jag lämnade honom och hans storebror efter en bilresa till Luleå. Jag blev tvungen att åka hem och förbereda lite andakter och krönikor som legat och väntat alltför länge. Jag tror du förstår att det var svårt för mig att lämna honom gråtande. Det gjorde riktigt ont i morfarhjärtat att stänga dörren och gå. Jag skriver i den här krönikan då och då om mina barnbarn, eftersom dom är en stor del av mig själv, därför är det lätt för mig som predikant att få associationer omkring deras uttalanden och bravader.
 

När sonen kommer upp från Umeå med sina två barn, blir det lite märkligt för de mindre barnbarnen att förstå att deras morfar också är farfar. Sen blir det ytterligare en tankevurpa för barnen att mina två flickor och grabben säger pappa till mig. Hur kan morfar vara både farfar, morfar och pappa på en och samma gång? Det är lite svårt för både en tvåring och femåring att förstå. Jag är inte bara farfar, morfar, pappa, son, bror, svåger, måg, svärfar, jag är också predikant, pastor och präst. Allt i ett, alla dessa titlar är en del av mig.

Helgens texter handlar om att Gud är en, men också tre. I kyrkan talar vi om en treenig Gud. Vi talar om Gud som Fadern, Sonen och Anden, tre i en. Det här är svårt att ta in även om man är gammal.

Det vanligaste sättet att undervisa om dessa saker, det är att vi talar om vattnet, det kan vara i olika former. Som is, som vatten, som snö, som regn, som dimma men ändå är allt detta vatten.

I våra Gudstjänster börjar vi ofta liturgin med att säga, ”I Faderns Sonens och i den Helige Andes namn.” Vi döper, viger och begraver i det namnet, i den treeniges namn.

Låt oss i vår associationsbana gå tillbaka till den gråtande Tore som inte fick leka med morfar.
I helgens texter möter vi en gråtande skara som har följt Lasarus, Maria och Martas bror till graven. Jesus möter Marta utanför staden med orden: ”Jag ÄR uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör”.

Jesus möter Marta med Gudsnamnet, JAG ÄR. Han kommer med den djupaste trösten en människa kan få i ett sådant svårt ögonblick. Han möter henne med Guds namnet. Det namn som har makt över döden och dödsriket, det namnet som kan ropa ut de döda från graven.

För lille Tore blev det många tårar när morfar inte stannade och lekte med honom, men jag vet att jag alldeles snart kommer att sitta på golvet i hans lekrum tillsammans med hans små bilar. Han har ju inte den vuxnes syn på tillvaron, att morfar kan komma tillbaka.

För Marta och Maria var sorgen stor, de såg på Jesus genom tårdränkta ögon och hörde hans ord, som i en dimma, att deras bror skulle få liv igen. De hade svårt att tro att något sådant skulle hända.
Jesus hade undervisat förut, om att för Gud är allting möjligt. För honom är det möjligt att uppväcka döda, bota de sjuka och trösta dem som gråter.

Även om du just nu gråter, även om du just nu känner som att Jesus är långt borta från dig, så är han ändå där hos dig. Han som ÄR, är närvarande i ditt hem vid din säng, vid matbordet, han är inte långt borta ifrån någon av oss. Hans namn är, JAG ÄR, han stänger inte dörren och går ifrån dig i din gråt och längtan. Nej han stannar kvar och tar del av det du har på ditt hjärta.

En skön helg önskar jag dig 

Gösta Degerman