måndag, 20 november, 2017

Herre lär oss att be

Herre lär oss att be

april 29, 2016 Publicerad av Kommentera

Bönsöndagen

 

I helgens texter säger en av lärjungarna till Jesus ”Herre lär oss att be”.

Jag vill den här veckan ta er med på en historisk resa i den norrländska väckelsen. Vi startar resan i början av 1800 talet hos en bedjande mor i Porsnäs, Norrfjärden norr om Piteå. Denna bedjande mamma var mor till den store väckelse prästen Per Brandell. Det står att läsa om hur Per Brandell ibland vaknade på natten av att han hörde sin mor be högljutt, gråtande och suckande för hans frälsning.

Hösten 1802 på en dansbana i Porsnäs drabbades denne Per Brandell av Guds kallelse. Han ställde sig mitt på dansbanan och ropade ut till sina kamrater. ”Gud hur länge skall du tåla denna syndalevnad, som så fullständigt liknar Israels dansande kring guldkalven? Hur är det möjligt, att detta straff varmed de hotades skulle undgå oss?”

Allvaret grep tag i ungdomarna och de böjde sina knän i en överlåtelse bön där på dansbanegolvet. En av dessa ungdomar var Rosviks födde Anders Olofsson. När han gifte sig med Sara Margareta Norenius, tog de sig namnet Rosenius. Anders var alltså pappa till Carl Olof Rosenius, en av (EFS) Evangeliska fosterlandsstiftelsens grundare.

Per Brandell och Anders Rosenius blev båda präster. Per Brandell fick tjänst i Nora församling i Ångermanland medan Anders Rosenius hade svårt att få någon fast tjänst. I tjugo års tid fick han flytta runt som vikarierande präst. Han tjänstgjorde i Piteå, Älvsbyn, Råneå, Stöde, Nysätra, Neder-Kalix, och Sävar för att slutligen 1831 få en fast tjänst i Burträsk. Det finns olika versioner av varför han flyttades runt. Den ena versionen är att Biskopen inte gillande hans sätt att uppmuntra konventiklar alltså små grupper som studerade Guds ord. Över allt dit han kom startades små grupper som började studera Guds ord och be tillsammans. Detta var ju under konventikelplakatets tid, och genom att han fick flytta runt blev hans liv en enorm markberedare för den väckelse som senare kom via hans son Carl Olof och tidningen pietisten, (nuvarande Budbäraren). Överallt där Anders Rosenius verkat spreds tidningen Pietisten som en löp eld.

I Nora Uppstod det en stark väckelse omkring Per Brandell. Till honom kom lappflickan Maria: Hon hade i svår ångest och umbäranden promenerat från Åsele till Nora för att få frid i sitt hjärta. Brandell hjälpte henne till sinnesro och att få den Helige Andes vittnesbörd i sitt hjärta, att hon var ett Guds barn. När hon kom tillbaka till Åsele mötte hon en ung Lars Levi Laestadius. Han skriver i en av sina böcker: ” Denna lappflicka hade erfarenheter av nådens ordning som jag aldrig hört förut” ”Nu först, tänkte jag, nu ser jag vägen, som leder till livet”.

I dag kan vi se hur Laestadius väckelsen brutit fram i Tornedalen, ja i hela nordkalotten, och sedan utöver vårt land. När vi nu kan se i backspegeln, ser vi hur de olika väckelserörelserna har sänt sina missionärer till Tanzania, Etiopien, Indien, osv. Vi vet hur miljoner människor har kommit till tro på Jesus Kristus som världens frälsare genom dessa norrländska väckelser.

Genom denna korta historiska resa kan vi härleda tre av norrlands största väckelser till en bedjande mor i Porsnäs. Nora väckelsen, EFS väckelsen, Laestadius väckelsen. En bedjande mamma som lärt sig att den bästa bönen, det är den hjälplöses bön. Herre lär oss att be.

Ge inte upp i din förbön för de dina. Det kan leda till något stort.

Allt gott,

Gösta Degerman