söndag, 27 maj, 2018

Jesus skapar tro
feet

Jesus skapar tro

januari 19, 2018 Publicerad av Kommentera

Tredje söndagen efter trettondagen

”Morfar visst var det du som var tomten”? Det var de två tioåringarna som kröp upp i min famn och försökte luska ur mig den alltigenom den näst viktigaste hemligheten under julafton. ”Jo det var morfar jag såg hans röda tröja under jackan” förklarade nioåringen självsäkert.

Den här episoden skedde efter julen 2016 när jag tomtade för mina barnbarn. Julen 2017 tog yngste sonen på sig tomtemasken och det tunga ansvaret att skapa förväntan och spänning. Han tog sin uppgift på fullaste allvar och spelade ut hela registret om tomten som kom med renarna och tomtenissarna som jobbat på för att barnbarnen skulle få sina klappar. En av de yngre barnbarnen fick vara i morfars famn där det kändes tryggare än att vara alltför nära den skäggige och rödklädde tomten som sprungit runt och knackat på fönsterrutorna.

Men nu är julen över och så även tjugondag Knut. Vi har vi firat med julgransplundring och dansat ut granen. Ljusstakar, girlanger, stjärnor och julkrubba har stoppats ner i någon låda för att återuppstå om ca elva månader.

Jag tycker om julen och att se barnbarnens uppspelthet inför att få sina julklappar och tomtens besök. En av de finaste bilderna jag har haft i min mobilkamera är en bild som min dotter tagit på sin tvåårige son när han står på knä vid fönstret framför den spelande julkyrkan. Hon har lyckats fånga in i en och samma bild barnets oskuldsfullhet men också den längtan som jag läser in i hans blick, efter mysteriet med julen. Hennes bild räcker mig en aning om julens storhet, på knä inför mysteriet, skulle jag kunna sätta som rubrik på den bilden.

Rubriken för söndagen är ”Jesus skapar tro”. Där möter vi några personer som möter Jesus och ber honom om hjälp. Det är två högt uppsatta i den dåtida samhällshierarkin som begärde hjälp men också en kvinna som misslyckats med flera äktenskap. Hos de hjälpbehövande fanns olika behov och Jesus möter deras bön och längtan.

Vissa menar att tro på Gud det är som att tro på tomten. Under senare hälften av 1800-talet myntade filosofen Friedrich Nietzsche uttrycket, ”Gud är död”. Han menade att när Gud inte kan förnimmas i vårt sinne eller i vårt förnuft då är Gud död.

Men nu är tron eller Gud inte så enkel att bortförklara och döda.
Tron är grunden för det vi hoppas på, den ger oss visshet om det vi inte kan se, skriver Paulus i Hebreerbrevet 11:1.

Dessa som kom till Jesus de hade en tro, en förhoppning och en längtan, att Jesus skulle hjälpa dem.
Det var inte förnuftet eller vetenskapliga bevis som förde dem fram till Jesus, utan de kom med ett starkt behov av hjälp. De kom till honom som de trodde kunde hjälpa. Deras beslut var inte baserade på vetenskapliga fakta, utan baserad på de vittnesbörd de hört om denna man.

Detta mysterium som vi kallar Gud kan vi inte förklara med ord, orden blir så futtiga och små. Nej Gud måste erfaras som den han är i kyrkans bekännelse, att vi tror på en skapande, allsmäktig, evig, kärleksfull, längtande Gud som så har älskat världen att han steg ner till detta jordegrus för att ge oss gemenskap med honom. Gud är en gemenskapslängtande Gud som vill ha sina barn nära sig. Mina barnbarns tro på tomten har naggats i kanten, men det gör inget, därför att bli vuxen, det är att släppa tron på tomten. Men att som vuxen släppa tron på kärleken, omsorgen, det heliga, detta mysterium som Gud är, det är en katastrof både för oss själva, och för vår värld. Den alltigenom viktigaste hemligheten det är tron på Jesus Kristus som Guds enfödde Son, tron på hans förlåtelse och nåd. Det är det som bär den kristna kyrkan i dag och in i evighetens värld.  Tänk att få stå på knä och blicka in i mysteriet, – Gud.

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman