måndag, 20 november, 2017

Livets källa
028

Livets källa

januari 10, 2017 Publicerad av Kommentera

Andra söndagen efter trettondagen.

Jag växte upp i en liten by utanför Umeå som heter Långviksvallen. Byn ligger vid den vackra Tavelsjön. Den bygden är som sjöns namn, nämligen likt en tavla. Min far och två övriga grannar grävde för hand, ett par kilometer långt dike, där de placerade handborrade stockar, som var anslutna till en kallkälla långt inne i skogen. Det här var förstås innan plastslangen gjorde entré. I tidiga tonåren fick jag vara med om att pressa in plastslang i dessa stockar. Innan dess var det inte självklart att vi skulle ha vatten i kranen varje dag under vintern. På vissa ställen hade gubbarna använt sig av naturliga bäckar, vilket gjorde att stockarna som skulle forsla vattnet från källan, frös till is. Då var det bara att plocka fram pjäxor och skidor för att följa med och lokalisera var någonstans isproppen fanns. Med kokhett vatten på pulkan kunde vi lösa upp ispropparna genom att hälla det varma vattnet i stockarna. Det var besvärligt, men nödvändigt för att vi skulle få vatten i kranen igen. Oftast lät vi kranen stå på under den kallaste tiden för att det inte skulle få frysa till. Kallkällan var enorm och dess vatten skulle lätt kunnat försörja hela byns behov av vatten. När jag blev äldre och flyttade hemifrån och kom på besök i föräldrar hemmet, tog jag ofta fram ett glas för att få dricka av detta goda källvatten. Var helst jag flyttat i Sverige har jag aldrig smakat så gott vatten som där hemma.

Helgens texter har som rubrik Livets källa. Det handlar förstås om Jesus själv som talar om att vi kan få komma till honom och dricka av livets vatten. En av texterna beskriver ett själavårdande möte med en Samarisk kvinna, vid vattenbrunnen i Sykar. Kvinnan hade, som så många i Sverige i dag, levt ett liv, med många olika relationer. Det hade inte varit lätt för henne att leva i detta lilla samhälle där alla visste allt om alla. Hon kände till skrifterna och vad lagen påbjöd, hon kunde argumentera för sin tro och tillbedjan. Det var kanske som en ispropp inom henne. Flödet från Gud ville inte komma loss inom henne. Jesus såg djupet av hennes själs längtan. Hon hade kanske som du eller jag avgjort sig för Gud gång på gång, men bara för att upptäcka att hon inte räckte till. Hon hade ingen fast grund att stå på. Hon behövde få avslöjas och få höra att det finns bara en grund att bygga på. Det räckte inte med hennes hela eller halva överlåtelser åt Gud. Där vid brunnet är hon den som först av alla får höra från Jesu mun, att han är Messias. Han som kunde räcka henne livets vatten, ett vatten som gjorde att hon inte längre behövde törsta efter något annat än efter Gud. Något hände med kvinnan. Isproppen i hennes själ lossnade. Hon fick frälsningsvisshet, som vi säger i kyrkan. Hon fick smaka av ett vatten som hon aldrig för smakat. Det smakade NÅD.

När jag kom hem och fick dricka av detta fantastiska källvatten, då var det som om jag inte behövde någon annan dryck. Det var en underbar känsla att sätta sig på bron med ett friskt, kallt glas vatten och insupa den vackra vy som låg framför mig.

Att dricka av livets vatten som är Jesus Kristus Ande, det är det friska levande vatten, som påverkar alla våra sinnen. Tänk att denna livets källa är tillgänglig också för dig i dag.

Allt gott

Gösta Degerman