måndag, 20 november, 2017

Medmänniskan
Medmanniska

Medmänniskan

augusti 26, 2015 Publicerad av Kommentera

Trettonde söndagen efter trefaldighet

I en hög bakom sommarstugan har jag slängt sådant virke som ska brännas upp eller kapas upp till ved.  Alldeles intill har jag också byggt mig en liten boda till att förvara mina verktyg och annat smått och gått som man kan behöva i en sommarverkstad. Som lås till boddörren behövde jag göra mig en ”värvel”, (på svenska heter det vred) därför gick jag till skrotveden för att leta mig ett lämpligt ämne till detta ändamål.

Jag plockade upp en träbit och började tälja på den med min kniv. Då helt plötsligt predikade den blivande ”värveln” för mig. Jag hade tagit något helt anspråkslöst, något värdelöst, något som skulle brännas upp, något som skulle kasseras. Det som ingenting var blev till en prydnad och inte bara det, den blev till nytta genom att den fick fungera som lås till min nybyggda boda.

I söndagens text talar Jesus i en liknelse om vad som är vår medmänniska. Han berättar om en slagen man som ligger blödande ute i vildmarken. En präst och en annan församlingstjänare går förbi eftersom de blir rädd av det de ser. Men en Samarit, som i den fromma elitens ögon, ingenting var, en person som man skulle akta sig för, en person som man spottade åt och kallade hund. Han stannar upp, tar sig an den slagne och för honom till ett sjukhus för vård. Inte bara det, han betalar också för alla omkostnader för den slagne.

Denne samarit, var en sann medmänniska menar Jesus. Han som ingenting var i andras ögon, denne lyfter Jesus fram, som ett vackert exempel, hur vi som medmänniskor ska möta varandra.

Med den här inledningen till helgens tema ville jag få säga, att du som känner dig värdelös, du som kanske har hört människor säga att du duger inget till. Till dig som känner att ditt liv inte blev som du hade tänkt dig. Till dig som känner dig som om du inte var älskad, sedd eller värdefull.

Just till dig, har jag en hälsning, från den levande Guden, rakt in i din livssituation. Gud själv ropar över ditt liv.

NEJ det är inte sant det du säger om dig själv.” Gud vill genom sin egen älskade Son få viska, ja ropa in i ditt liv. Du är älskad.

Du är sedd. Du är värdefull. Du är vacker. Därför att du är Guds underbara skapelse.

Det är sant att du och jag egentligen skulle dömas till en evig förkastelse men Gud har böjt sig ner över oss och tagit oss till sitt hjärta genom att han sände sin egen älskade Son.

”Det som ingenting var det utvalde Gud” säger bibeln. Du och jag har varit som den där ”värveln”.  Vi låg där på sophögen, skulle kasseras, skulle brännas upp men så kommer skapelsens Herre själv, han böjer sig ner och plockar upp oss. Han tar tag i oss lyfter oss upp och börjar forma oss, vi blir tillsnickrade för att passa Guds syften. Gud har sett och ser något hos dig som ingen annan sett.

När jag har haft konfirmandundervisning har jag alltid vid varje lektion tagit fram gitarren och sjungit för och med konfirmanderna.

”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand”. Den sången nöter jag in i de ungas sinne för den självinsikten har jag, att jag inte är den allra bästa pedagogen, men genom sången får de en hälsning att vad som än händer är de omslutna av Guds närvaro. Han släpper inte handen.

Om än alla andra går förbi dig och överger dig så överger inte Gud dig, därför att du är hans ögonsten, hans stora kärlek, han har fattat din hand.

En skön sensommartid önskar jag dig

Gösta Degerman