fredag, 20 april, 2018

Påskens vittnen
IMG_4333

Påskens vittnen

april 3, 2018 Publicerad av Kommentera

Andra söndagen i påsktid

”Vad märkligt, i morse när jag gick till verkstan, då stod det en grå Citroen där ute, och nu står det en röd på samma plats.” Det var svärmors nye man, Olle, som hade gjort den iakttagelsen när vi i förra veckan besökte dem nere i Sällerhög. Det Olle sett på morgonen var en grå, av vägsalt översköljd bil, som jag senare under dagen, med en lånad högtrycksspruta, tvättat ren.

På vägen ner till Västergötland fick vi på ett obarmhärtigt sett uppleva aprilvädrets alla former. När vi lämnade Piteå, sken solen, bilens temperaturmätare visade sju plusgrader. Efter Umeå började det eländiga aprilvädret. Vi körde genom regn, snö, dimma, plusgrader och minusgrader, ofta fastnade vi bakom långtradare, som duschade stora mängder vägsalt över vår bil. Vindrutetorkarna gick konstant med spolarvätskan sprutande över vindrutan eftersom vägsaltet lade sig som en grå hinna över vindrutan. När jag startade vindrutespolaren, fixade den spritbaserade spolarvätskan sikten i ett nafs. Men vad hjälpte det när trettio sekunder senare en annan mötande lastbil duschade oss från det andra hållet. Jag gjorde av med ca 15 liter spolarvätska under de 115 milen.

Till helgen möter vi lärjungarna som gått tillbaka till sina nerlagda nät, som de lämnat när Jesus kallat på dem tre år tidigare. De hade för en stund återupptagit sitt gamla yrke som fiskare.

Hela natten hade de varit ute med sina båtar och kastat ut näten, men de hade inte fått någon fisk. När då morgonen kom, stod Jesus på stranden och ropade till dem att kasta ut näten på andra sidan båten. Så banalt, så tokigt, kasta näten på andra sidan! Varför ska de göra det? De hade ju prövat allt under natten men inte fått något, varför skulle de kasta näten över relingen på andra sidan? Det var inte förnuftigt, det var inte vad de av erfarenhet trodde skulle gå, men de gjorde ändå som mannen på stranden sa. Helt plötsligt fylldes näten av fisk, då öppnades deras ögon, de såg och förstod, att det var Jesus som ropade till dem från stranden. På samma sätt var det för lärjungarna som vandrade på Emmausvägen. När Jesus bröt brödet med dem, då förstod de att det var Jesus som satt framför dem. Då öppnades deras sinnen.

Så var det för mig, och så har det varit för miljoner och åter miljoner andra människor, helt plötsligt såg jag, helt plötsligt förstod jag, helt plötsligt förnamn jag, att det var Jesus som besökte mig. Det var som med bilens vindruta, från att det var som en grå massa av vägsalt, till att bli klar sikt på några sekunder med hjälp av vindrutespolarvätskan. Mina ögon öppnades för evangeliet, det som varit dolt blev uppenbart, det som varit främmande blev välbekant, det som varit skrämmande blev det käraste jag ägt. Det närmaste jag kan komma på att likna detta Jesusmöte med, är förälskelse. När jag först såg min blivande hustru Anita, hände det något med mina känslor. När vi efter någon vecka träffades igen hände det något i mitt hjärta och sinne som gjorde mig varm och svettig. Jag blev kär. Mina ögon öppnades inte bara för hennes utseende, utan också för hennes personlighet och utstrålning.

På ett likande sätt, skedde det i mötet med Jesus. Lärjungarna såg inte riktigt klart på en gång att det var Jesus de hade framför sig, men när de kom närmare rycktes slöjan av deras ögon och sinnen, så att de kunde se att det var Jesus.

Från att min bil hade varit vägsalts grå, till att bli porscheröd behövdes det bara en riktig högtrycksspruta. Från att sikten genom bilrutan var igensmetad av vägsalt, till att bli helt klar, behövdes det spolarvätska. Från att Jesus varit en diffus, sagoliknande figur, till att bli en kär välkommen vän in i mitt liv, behövde hans helige Ande öppna mina ögon för honom. Ursäkta den haltande bilden, men han var som en högtyckspruta eller en vindrutetorkare fylld av spolarvätska. Han rensade undan allt så att jag kunde se.

Bibeltexten säger: ”När morgonen kom stod Jesus på stranden”. Jag tycker att det är så vackert och själavårdande att läsa. När gryningsljuset kom såg de honom. Jag ber för dig min vän om du inte fått syn på Jesus, jag ber att gryningsljuset ska få gå upp också i ditt hjärta. Jag vet att han finns där, liksom sångaren skriver: ”Någonstans bland alla skuggorna står Jesus, för att hjälpa dig i nöden finns han där.”

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman