måndag, 20 november, 2017

Sommartankar inför att gå på ”klo”
wc

Sommartankar inför att gå på ”klo”

juli 16, 2015 Publicerad av Kommentera

Vid vår sommarstuga ute på ön där har vi ett utedass som jag byggde sommaren 1995. Det utedasset är ett hopplock av material från olika rivningsobjekt som jag haft genom åren. Jag gissar att vi har Sveriges vackraste golv, när det gäller utedass. Jag har nämligen lagt in gamla, breda, tjocka och narade golvplank från vår bagarstuga som vi hade när vi bodde i Hortlax. Ett av fönstren är ifrån ett hyreshus efter Storgatan, tvättställsbordet kommer från Piteålasarett osv. När jag sitter där med dörren öppen mot skogen finns det plats för nostalgisk filosoferande. När man blir så gammal som jag är, börjar man tänka bakåt och funderar på ord. Frugan överraskade mig för ett tag sedan och sa att hon skulle gå på klo. Genast startade det ett funderingsprogram i min hjärna om just ordet klo var enbart Umeåbondska men efter att konsulterat boken ”Pitemålet – ållt mila àagg å `ööx”, att ordet klo det fanns även på Pitemålet som ett ord för toa eller dasset.

Jag hörde berättas om en student vid Johannelunds missionsskola, om hur han försökte få sin rumskamrat att komma hem tidigare på kvällarna. Det här hände någon gång under 30- eller 40-talet. Han gick ner till källarförrådet och letade fram en genomrostig potta med lämpligt många hål i. Denna placerade han i deras gemensamma kommod, den rätta pottan ställde han under sin säng. Sedan släckte han ljuset och lade sig ner för att invänta sin kamrat. Som brukligt kom nattsuddaren sent, mycket sent på kvällen. Studenten berättade med inlevelse hur han hörde nyckeln vridas om i dörrlåset och hur dörren försiktigt öppnades och stängdes. Sedan hörde han i mörkret det välkända ljudet när pottan drogs fram ur kommoden och hur det speciella ljudet kom när kisset mötte den plåtbetäckta pottan. Men sen upphörde ljudet för att åter komma för att sedan åter upphöra för att sedan komma igen. Då hörde han sin rumskamrat mumla i mörkret, ”Konstigt än hur jag vänder pottan kommer kisset på golvet”.

Att skriva om klo och potta i en from andakt kanske inte riktigt är på sin plats för den moraletiska personen som vill att allt ska vara andligt rätt skrivet. Men till dig som har sådana funderingar vill jag påminna om Paulus som berättar om pottan. Han beskriver hur krukmakaren gör kärl av samma lerklump något till hedersamt bruk, någon anan till mindre hedersamt bruk, (Rom 9:21). Det står också om hur Gud ger Israels folk instruktioner hur de ska göra med sina toalettbesök. (5 Mos 23: 12-13).

Min tanke med denna utläggning är att vi som Guds barn är behovets barn både när det gäller det naturliga men också när det gäller det övernaturliga. Som Guds barn kan vi misslyckas som studenten med den rostiga pottan. Vi hade en tanke men det blev fel. När vi då gjort fel sitter det kanske någon bakom ett fönster och skrattar åt oss och tycker att vi bär oss klumpigt åt. Men om vi misslyckats har vi åtminstone försökt. Men då är vi också i ett gott sällskap för de första lärjungarna de blev utskrattade och utfrysta på grund av deras övertygelse om att Jesus är uppstånden. Att berätta om det mest häpnadsväckande som hänt i världshistorien det är svårt, mycket svårt mitt i det allra av allt enkla. När vi berättar om Jesus, och vad han betyder för oss, då kan det ibland kännas om för studenten med den rostiga pottan, att allt hamnar på golvet. Vi tycker att än hur vi vänder och vrider på vårt budskap tas det inte emot. Den här krönikan eller andakten eller vad vi nu vill kalla mina rader är förmodligen de sista ni läser från min penna i detta blad eftersom jag går i pension till hösten. Om ni vill ha några fler rader från mig så kan ni höra av er till bladets redaktör. Vi kommer alltid till vägs ände så är det också med mitt engagemang i Infjärden.

Frågan är hur mina försök att presentera Jesus har landat hos er? Jag har försökt att vända och vrida på orden för att någon skulle få insikt i vad Evangelium är. Att det inte är vad vi gör som räknas utan vad vi är. Vi är hans skapelse, vi är hans älskade, vi är hans djupaste kärlek och förälskelse. För så högt älskade han oss så att han gav oss sin egen älskade Son för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha ett evigt liv. Så kan funderingar komma när jag sitter på klo i mitt eget hopsnickrade utedass, med breda, narade golvplank.

En skön sommar önskar jag dig.

Gösta Degerman