måndag, 20 november, 2017

Bana väg för Herren
Talt-och-gran

Bana väg för Herren

december 9, 2014 Publicerad av Kommentera

Tredje söndagen i advent. 

 

När vi bodde i Svensbyn hade jag ett vykort på min anslagstavla i arbetsrummet. På kortet fanns det en bild av Jesu ansikte, omgiven av texten:

Kristus är den förnämste i detta hus.
Den osynlige gästen vid varje måltid.
Den tyste lyssnaren vid varje samtal.

Efter flytten in till Piteå, försvann kortet, ett kort som jag faktiskt saknar, eftersom orden predikar för mig om ett liv som jag vill leva. Det är ett liv med Jesus nära mig vid varje tillfälle under min dag. Jag påmindes genom dessa enkla rader om att han alltid är där, när jag vaknar på morgonen, att han finns med mig i mina vardagsbestyr, och när jag går till sängs på kvällen. Han är den lågmälde gästen i vårt hem. Jag försöker att be om hans ledning i allt det jag gör och jag försöker att träna mitt inre öra till att höra den rösten, som Lina Sandell skriver i sin vackra psalm. ”Vem klappar så sakta i aftonens frid, på ditt hjärta ”.

Han klappar så försiktigt på ditt och mitt hjärta. Han är den lågmälde gästen i våra hem. Han finns i ditt hus. Han finns i din närhet. Han klappar på ditt hjärta. Han vill möta dig. Han vill trösta dig. Han vill liksom en mor eller en älskande Far få ta dig i famnen, kyssa din panna och viska ditt namn. Han är den lågmälde gästen i ditt hus i ditt hem.

Johannes döparen, som texterna till helgen handlar om, han var inte så tystlåten av sig. Han var som en religiös vilde. Hans uppgift var att bana en väg för Herren. Det står att han är ”rösten av en som ropar i öknen”. Han var inte rädd att stöta sig med den etablerade religiösa eliten, eller till den sittande regeringen, despoten Herodes.

Ni huggormsyngel vem har sagt att ni ska slippa undan den kommande vreden?

Han talade skarpt om behovet att omvända sig, men han var också den som lika starkt pekade på den som kunde ge nåd. Han pekade på Jesus.

Onsdagen den 10 december är den dagen då de olika Nobelpriserna delas ut. Pakistanskan Malala Yousafzai och Indiern Kailash Satyarthi ska tilldelas Nobels fredspris för sina insatser för barnens rätt i sina hemländer. De har varit som Johannes, orädda, och har stått upp för de lidande barnen, med risk för sina egna liv.

Våldet mot barn finns över hela vår värld och vi blir själva påminda om hur döden och våldet så fruktansvärt visar sitt ansikte för oss i våra nyhetssändningar. Ur detta gör sig en mängd frågor påminda. Bland annat livets skörhet.

Den lågmälde gästen i ditt hus, vill få dela smärtan och ångesten med dig. Han finns nära intill dig och gråter med dig. Han delar smärtan, tomheten, frustrationen, ilskan med dig. Han är den tyste lyssnaren i ditt hem.

Käre läsare, vad jag vill säga är, det finns en som ser dig, det finns en som hör dig, det finns en som vill bana en kärlekens väg in i ditt hjärta. En som talar kärlekens och nådens språk. Det finns en som älskar dig. Den lågmälde vännen Kristus.

 

En fin helg önskar jag dig.

Gösta Degerman