måndag, 20 november, 2017

Uppenbarelsens ljus
moln

Uppenbarelsens ljus

februari 3, 2017 Publicerad av Kommentera

Kyndelsmässodagen

Du har säkert sett att vi redan har ljusare ute, kanske är du som jag, att du längtar efter ljuset. Jag fick en liten vårsolskänsla i lördagsmorse när jag körde till kyrkan och till det vi kallar för stadshusbönen. Solen var på väg upp och solstrålarna blänkte och reflekterades lite varstans när jag körde genom staden. Tänk snart är sommaren här. När januari månad har gått, då är min upplevelse att det går jättesnabbt till Valborg och vårbrasorna.                                                                                                                                                   Jag har liksom du läst många olika rubriker i tidningarna som talar om mörker och kyla i vår värld. Rubriker som jag läst i dag är: ”Varning konton kapas”. ”Höga statliga tjänstemän ertappas med mutbrott”. ”Åtta scenarier hur världen ska gå under”. ”Två ensamma damer legat döda i sina lägenheter”. ”En gruppvåldtäkt i Uppsala”. ”Rysslands förre president Gorbatjov säger att världen verkar göra sig redo för kärnvapenkrig”. ”Georg Orwells bok 1984 säljs slut i bokhandeln”, detta efter Trumps uttalade om alternativa fakta.

Jag skulle kunna skriva flera sidor om allt det mörka som målas upp för oss i medierna, men jag har något annat att berätta om. I fredags kväll hade Skavlan en gäst som berörde mig djupt, hennes namn är Hédi Fried, hon är en överlevare från Nazisternas förintelseläger. Trots allt det djävulska hon varit med om, talade hon om framtidstro, för dagens ungdom. Hon hade ett hopp och det har även jag, ett hopp om ett evigt ljus till världen. Hopp får jag även när jag leder ALPHA grupper, en grundkurs i kristen tro, när deltagare får uppleva hur Guds ljus möter dem i en Aha upplevelse.

Till helgen kommer vi att fira Kyndelsmässodagen där vi talar om Jesus som är världens ljus. Texten handlar bland annat om en äldre man vid namn Symeon, som tillbringade mesta delen av sin tid i Jerusalems tempel. Där var han i bön för nationen, och hans innersta längtan var att få se Guds Messias innan han dog. Det står att den helige Ande var över honom, och att den helige Ande hade uppenbarat för honom, och att han leddes av Anden. Han möter Maria och Josef med det lilla Jesusbarnet i templet, där de är för att offra, men också för att omskära det lilla gossebarnet. Då stegar Symeon fram och lyfter upp barnet och välsignar det.

Ordet kyndel hör samman med den gamla traditionen att fira ljusfest. I många kyrkor kommer man att dela ut dopänglar, dopljus, dopdroppar och ofta delas barnens bibel ut denna dag.

Symeon blir som en ljusbärare när han lyfter upp Jesus. Jesus säger om sig själv att han är världens ljus. Han säger att vi inte ska ställa ljuset under stolen, utan lyfta fram det på bordet så att alla kan se ljuset. Det är det som vi i den kristna kyrkan försöker att göra. Vi vill lyfta fram honom som är världens ljus. Vi som bor här uppe i norr vi blir extra mycket euforiska över ljuset som solens strålar ger den här tiden på året. Det vi vill i kyrkan är att få vara en ljusbärare i denna mörka tid. Vi vill bära fram ett hopp, en glädje, en frid som denna världen inte kan ge. Vi vill tala in ljus i mörkret för att människorna inte ska gå under av allt det mörka de ser och hör i denna tid. Alla religioner talar om vad vi ska göra, men den kristna tron talar om för oss vad vi ÄR. Vi är hans skapelse, vi är hans ögonsten, vi är hans barn, vi är frälsta av NÅD.

Mitt i det att världen verkar skaka av allt mörker sänder Gud oss ett hopp, en ljusstråle från himlen, ett ljus som fördriver mörkret, där Symeons ord får ta plats i oss. ”Mina ögon har skådat Guds räddning”.

En skön helg önskar jag dig.

Gösta Degerman