onsdag, 24 april, 2019

Vägen till korset

Vägen till korset

april 12, 2019 Publicerad av Kommentera

Palmsöndagen

Tuuuuuut, lät det bakom mig i bilen. När jag tittade i backspegeln kom en lastbil kanande rakt i baken på min bil. Jag hann inte bli rädd, förrän han stötte till mig en gång till och jag åter fick en riktig smäll i bakpartiet. Alltså, inte bara en gång, utan två gånger smällde han in i mig.

Jag var på väg till sjukhuset för en fystest efter min hjärtkärlsoperation när lastbilen rammade mig. Det hade snöat under natten och vid stoppljusen vid Coop var det isgata. Chauffören fick inte stopp på sin 60 ton tunga lastbil i halkan. Framför mig vid stoppljusen stod en timmerbil, som tur var fick han just då grönt ljus, och startade så sakta sitt ekipage. Om timmerbilen stått kvar, då hade jag mosats mellan två lastbilar.
Den unge lastbilschauffören var väldig skakig efter det att vi hittat en plats att dela personuppgifter som är behövliga vid en sådan olycka. Det märkliga var att lastbilens stora viltdjursskydd blev till ett stort V. Men min lilla bil var helt oskadd till det yttre. Han kanade  rakt in i min dragkrok, därför blev det ingen skada till det yttre på min bil. Men elektroniken den fick spel. Det hände något i krocken som inte var synligt med blotta ögat, men databoxen den fick tydligen en törn som nu försäkringsbolaget får ta hand om.

Änglavakt brukar det stå som rubrik ibland i våra dagstidningar. Jag tror att det var just det som jag fick uppleva vid den stunden. Efter konsultation med min hustru åkte jag upp till sjukhuset, inte för en fystest utan för att få en röntgen på min nacke och rygg. Jag har ont fortfarande i nacke och rygg efter smällen, men jag hoppas att det inte ska bli värre.

Att vara ute på vägarna kan vara förenat med vissa problem som synes.

I helgens texter möter vi Jesus när han är ute och åker på Jerusalems gator. Jesus åkte inte i flott bil utan han red sakta fram på en ungåsna. Folket ropade och sjöng ”Välsignad vare han som kommer i Herrens namn”. De bredde ut mantlar och kvistar från palmerna framför Jesus där han sakta skred fram. Till det yttre såg han glad ut, och jag tror att han gladde sig med folket som hyllade honom. Men i hans inre fanns det något som gjorde honom ledsen. Strax innan vi läser söndagens texter, ser vi honom som så ofta i konflikt med de fromma, där, mitt i alla förmaningar, brister han ut i gråt över Jerusalem. Han säger ”Jerusalem, Jerusalem du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.”

Kanske är det med någon av er som läser detta, som det blev med min lilla bil. Till det yttre är det inga förändringar, men i själen, i ditt inre gör det ont. Det är som en 60 tons lastbil kört in i ditt liv och hela ditt inre har kommit i uppror. Människorna runt omkring dig märker inget av det som utspelar sig i din själ.

Till det yttre är ju allt som vanligt men i din själ är det kaos. Hur ska du kunna hitta rätt? Hur ska du kunna känna glädje igen? Kanske du känner, jag räcker inte till, jag känner besvikelse över mina medmänniskor, jag är sårad av livet. Kanske är det så att din tro har krackelerat, i din ensamhet gråter du, men inför alla andra har du en attityd av att allt är bra. När människor frågar, då säger du att allt är bra, men i ditt inre ropar det något annat.

När Jesus red in i Jerusalem och såg allt folket var han säkert fylld av många tankar. Han visste att en del av dessa människor som stod vid vägkanten skulle bara om några timmar vända sitt hosianna rop till ett, ”Korsfäst, korsfäst”. Han, Jesus, känner ditt hjärta, han vet din kamp. Var inte rädd att öppna din själs smärta och ångest till honom, han orkar lyssna på dig, om än alla andra inte orkar, så orkar han lyssna in din smärtas djup.

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman