måndag, 20 november, 2017

Vägen till korset
fika

Vägen till korset

mars 25, 2015 Publicerad av Kommentera

Palmsöndagen

 

Förmodligen har du som läsare inte undgått att se, att i alla medier, har solförmörkelsen haft stort utrymme. I det ena reportaget efter det andra har vi som läsare och tittare, fått ta del av mångas vittnesbörd, om hur de rest hela långa vägen till Färöarna, för att få se detta naturens under. Runt om i skolor och arbetsplatser fixades det med sotiga glas, för att få en skymt av denna unika händelse.  Jag och frugan satt på ett fik inne i stan för en kopp fika när detta skedde. Vi har i sanningens namn aldrig haft så stort fokus på detta fenomen.

När Jesus i söndagens texter är på väg upp till Jerusalem för att lida och dö är det en stor hop av människor som följer honom därför att han bevisligen rådde över naturens krafter. Han hade stillat havsstormar, gått på vatten, fem bröd och två fiskar förvandlade han till att räcka till femtusen människor. Han hade uppväckt döda, botat blinda, lama och döva. Det andades sensation i luften när denna märklige man kom ridande på en åsna. Folket frågade den jublande folkskaran: ”Vem är han?”

De fick till svar: ”Det är profeten Jesus”. Samma fråga ställs även idag. Vem är han?

När månen i ett visst läge, vid ett visst tillfälle skymmer solen så får vi solförmörkelse. Månen i sig själv har ingen egen lyskraft, utan det ljus som vi ser komma från månen det är bara reflekterat ljus från solen. Under dessa 2000 år som vi haft möjlighet att presentera Jesus för mänskligheten har tyvärr vi i församlingarna många gånger varit som månen vid solförmörkelsen. Vi har ställt oss i vägen för Jesus och skymt honom för en värld som så innerligt behövt höra om den nåd, och förlåtelse som Jesus skänkt oss. Vi skulle vara en reflektor av det himmelska ljuset, men ofta har vi mer skymt än reflekterat. I Uppenbarelseboken står det om Jesu ansikte, att det lyser som solen (Upp 1: 16). Detta ansikte har vi många gånger skymt, för dem som så gärna velat möta honom. Vi har varit som om vi inte vore intresserad av att visa upp vad vi funnit. Vi har mångt och mycket bara suttit på vårt fik och låtit andra sköta rapporteringen av ljusfenomenet.

När Jesus rider in i Jerusalem är det tusentals människor som ropar sitt:

Hosianna Davids Son, välsignad vare han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!

Det var folk av skilda slag som ropade ut sin hyllning till Jesus. På samma sätt är det även i dag en hop av människor, som inte så ofta går i kyrkan, men som är med i hyllningskören, eftersom man har insett att Jesus är världens ljus. Dessa har inte så stor tro på församlingen, eller kyrkan, men de har stor tro på att Jesus är Guds Son.

När du orkat läsa så här långt, vill jag be dig om förlåtelse om vi, i våra kyrkor och samfund, skymt Jesus för dig. Vi ville ju så gärna få vara som månen, en reflektor av ljus från den himmelska världen. Påskens budskap till oss alla som misslyckats, är att Gud går in och påminner oss om, att han har fullgjort allt. I påskpsalmen 147 vers 2 sjunger vi, ”han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.” Detta är den kristnes största tröst att han, Jesus, har fullgjort allt där vi har misslyckats.

 

En skön helg önskar jag dig,

Gösta Degerman