lördag, 15 december, 2018

Vaksamhet och väntan

Vaksamhet och väntan

november 13, 2018 Publicerad av Kommentera

Söndagen före Domsöndagen

”Kan du hämta mig om en timme vid busstationen”? Det var hustrun som ringde från bussen. Hon var på väg hem till Piteå efter ett par dagar i Umeå. När jag är uppbokad på olika uppdrag och våra agendor inte kalibrerar då brukar hon ta bussen ner till vår son som bor i björkarnas stad. Hon får nästintill abstinensbesvär om hon inte får träffa sina barnbarn nog ofta.

Vi brukar boka in cirka tre resor per termin till sonen, men ibland misstämmer det med de olika uppdrag som jag fortfarande har. När en sådan dubbelbokning inträffar då brukar hustrun ta bussen till barnbarnen för att inte missa tillfället att få träffa de små. Det var vid en sådan tilldragelse som samtalet ovan orsakade vissa bekymmer för mig. Hon var på väg hem flera timmar tidigare än vad jag beräknat.

Efter det jag lovat hustrun att dyka upp på busstationen, steg pulsen snabbt hos mig. En timme hade jag på mig att städa upp lägenheten efter mina korta ungkarsdagar. Snabbt började jag tömma diskmaskinen. Hela diskbänken var belamrad med pannor och porslin som jag tänkt diska lite senare. Men nu var det bråttom, kvinnan min skulle ju komma hem. En timme hade jag på mig att återställa lägenheten i det skick som hon är van med att den ska se ut. När diskmaskinen var tömd fyllde jag på med all smutsig disk jag lämnat under de dagar hon varit borta. Fram med sopen och skyndsamt sopade jag av golven från smulor. Hur såg soffan och soffbordet ut? Sängen skulle bäddas och skor och jackor hängas undan. Blommorna skulle vattnas och lamporna i fönstren tändas. En sista genomgång av toan och lite golukt i toastolen och rengöring av handfat och spegel från tandkrämsstänk. Nu, tänkte jag, nu finns det inget hon kan anmärka på. Visst, jag erkänner, jag är väldigt mycket en ögontjänare, när det gäller att få hustrun att tro att hon är gift med världens bästa karl som håller snyggt och rent omkring sig.

Helgens texter handlar om att vara vaksam och väntande på att Jesus ska komma igen. Han kommer inte att ringa och meddela när han kommer, utan det kommer att ske när vi minst anar det.

När jag läser texterna förstår jag, att Jesus menar, att vi inte ska vara ögontjänare utan att vi ständigt ska vara beredda att han ska komma. Texterna talar om tio jungfrur som väntar på att brudgummen skulle komma. Men bara fem av dem hade förberett sig för den stora festen. Alla somnade, till det yttre kunde man inte se någon skillnad, men när ropet ljöd att brudgummen var å färde, då var det fem stycken som inte var beredd att möta honom.

Vi i kyrkan kan nu och då få höra att det inte är någon skillnad mellan en kristen och en ickekristen. Vi äter ju samma mat, arbetar på samma arbetsplatser, skrattar till samma skämt, går till samma butiker osv. Till det yttre är det ofta inte så stor skillnad, men till det inre, i våra hjärtan, där är den stora skillnaden.

Jag skriver i den här krönikan, jag predikar i Gudstjänsten om samma sak, gång på gång.
Den kristna tron är inte ett beteende, utan det är ett beroende av Jesus och hans förlåtelse.
Den kristna tron är inte religion, utan det är relation med den uppståndne Jesus.
Den kristna tron är inte prestation, utan vila i det Jesus har gjort för oss.
Den kristna kyrkan tror inte på en idé, utan på en person, Jesus Kristus.
Den kristna kyrkan är inte en organisation, utan det är en organism, den är levande.
Gud vill inte ha ögontjänare utan han vill ha våra hjärtan.

En skön helg önskar jag dig

Gösta Degerman