måndag, 20 november, 2017

Vårt evighetshopp
IMG_3781

Vårt evighetshopp

oktober 31, 2017 Publicerad av Kommentera

Alla själars dag 

Naturen förbereder sig för vintervilan. Björnen kryper in i sitt ide, likaså igelkotten som jag sett springa över bilparkeringen gång efter annan. Flugan kryper in under fönster blecket eller träfasaden. Träden släpper sina löv för att de behöver all energi för att överleva en lång och kall vinter.

Mitt i detta mörker och kyla tänds tusentals ljus i allhelgonatid ute vid våra gravgårdar. De lyser trotsigt i höstmörkret med en hälsning om det eviga ljuset som den kristna kyrkan predikar om.

En av mina äldre systrar bor kvar i Umeå och har tagit på sig ansvaret att titta till mamma och pappas grav. Harriet som hon heter, har fixat dit lite ljung och andra vintertåliga växter. Hon har även ordnat med att grav ljus tänds under allhelgonatiden så att mor och fars namn som är ingraverade i gravstenen syns även när det är riktigt mörkt ute.

På samma sätt har frugan tillsammans med sina två systrar ordnat med ljus och vintertåliga växter vid deras pappas grav i Hortlax.

Jag tycker att det är fantastiskt fint att besöka våra gravgårdar den här tiden på året. Alla dessa ljus som lyser upp i höstmörkret ger en känsla av frid.

Författaren och pastorn Tomas Sjödin har skrivit en bok med titeln, ”Man ser längre när löven fallit av”. Ja visst är det så, för ifrån mitt arbetsrumsfönster ser jag längre nu när löven fallit av. Nu kan jag skönja delar av Piteälven som under sommartiden varit skymd av björkarnas gröna kronor.

När vi drabbas av kris och motgångar i våra liv, dår får vi ofta ett annat perspektiv på livet. När allt skyddande skal som vi byggt upp omkring oss faller av, när vi står där mitt i sorgen, mitt i vår förtvivlan, mitt i vår djupaste gråt är det skönt att få dela denna smärta med någon som har tid att stanna av och lyssna en liten stund.

Jag har en vän som har tid att stanna av och lyssna. Den vännen är Jesus.
I mitt arbetsrum har jag i många år haft ett litet vykort med bilden av Jesus där texten gång på gång har gett mig tröst och uppmuntran. I den ytterst vackra och sirliga texten kan jag läsa:
”Kristus är den förnämste i detta hus, Den osynlige gästen vid varje måltid och den tyste lyssnaren vid varje samtal.”

Den lågmälde gästen i ditt hus vill få dela smärtan, ångesten, frustrationen och kanske också ilskan med dig. Han gråter med dig och är den tyste lyssnaren i ditt hem.

Min mors och fars ingraverade namn lyses upp av ett enkelt gravljus under denna helg,men jag vet att deras namn också är ingraverade, inte med bläck och penna utan med grova spikar som drevs genom Jesu händer, där vi Golgata. Där i Jesu blodiga sår är deras namn ingraverade. Men inte bara deras namn utan också ditt namn som läser detta. Där i Jesu korsdöd öppnades himlen för en hel mänsklighet. Det evangelium som vi predikar, det är att vägen in till allt det heliga, är nu öppet för alla som vill. Evighetens dörr är öppen, vill du gå med in? Den eviga vilan väntar på oss. Vägen in går alltid genom Jesus.

Allt gott och en skön helg önskar jag dig.

Gösta Degerman